Med rubrikens köpenhamnare menar jag inte en gemytlig dansk utan den spelform som danskarna kallar ämerikäääner (eller hur de nu uttalar amerikanare), kort sagt det överlägset roligaste sättet att ta sig runt en golfbana om man råkar vara tre i bollen, vilket Nicke, Kai och jag var i går. Tyvärr, får man säga, eftersom orsaken var att Nettan inte kom med. Fast roligt blev det ändå. Vi spelade ju köpenhamnare.
Hur det kommer sig vet jag inte, men det är mycket sällan en köpenhamnare avgörs förrän på det sista hålet. Så var det också i går (även om Kais vinstchanser fann en blöt grav redan på hål 17...). En ynka poäng var skillnaden mellan Nicke och mig när vi skakade hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar